Bondens maskiner

Traktorn är en av bondens mest användbara maskiner! Den drar jordbrukets redskap och maskiner, lyfter tunga saker och skottar snö mm. Det finns många traktormärken och modeller, alla utformade för att passa för olika arbetsuppgifter. En traktor ska kunna köra sakta för till exempel plantering av jordgubbsplantor, och fort, vid till exmepel en transport av spannmål. En traktor får vanligtvis köra i högst 40 kilometer i timmen.

Med plogen vänder bonden jorden för att förbereda den för sådd. Traktorn drar plogen över åkern och efter plogens skär (plogblad) lägger sig jorden i rader. När plogen vänder upp jorden luckras den upp och blir porös och luftig och gör att regnvatten kan tränga in.

Bonden kan plöja både på hösten och på våren, beroende på vad som passar bäst för den gröda som ska sås eller planteras.

Med harven jämnas plogfårorna ut och jorden fördelas jämnt inför sådden. Samtidigt slås jordkokor sönder och finfördelas.

Idag finns flera olika harvar med olika egenskaper, anpassade efter olika jordarter och jordtyper. En tung och lerig jord kan behöva bearbetas på ett sätt, medan en lätt och sandig jord behöver bearbetas på ett annat.

Det finns även andra jordbearbetningsmaskiner och nya utvecklas för att spara tid, energi och pengar. 

För att fördela den blivande grödan jämnt över åkern använder bonden en såmaskin som dras av traktorn. Såmaskinen fördelar utsädet i rader, på rätt djup och täcker därefter över med jord. Med såmaskinen sår man både frön, korn, ärter och bönor. Sådd sker både under hösten och under våren. Efter några dagar kan man se det nysådda sticka upp genom jordytan och efter några veckor ser man inte längre jorden.

Skördetröskan är en av bondens största maskiner. Den har ett skärbord som skär av växtens strån. Stråna matas sedan in i tröskan av en rulle. Inne i tröskan slås korna (spannmålskärnorna, fröna, ärtorna eller bönorna) ur sina ax och skidor och hamnar i en stor tank. Resterna skickas ut bakom tröskan, antingen sönderhackade och blir jord igen, eller i en sträng om de ska användas som till exempel halm i djurproduktion.

För att sprida ut lantbruksdjurens gödsel (kiss och bajs) använder bönderna gödselspridare. Gödselspridaren för flytgödsel är en stor tank med armar som fälls ut från tanken. Under armarna hänger slangar som fördelar gödseln över åkern. Gödseln myllas (blandas) sedan oftast ner i jorden för att ge näring till kommande växtlighet. Gödseln är en viktig del av kretsloppet. 

Med slåtterkrossen slår bonden av gräs och klöver som torkas till hö eller blir till ensilage (mjölksyrat gräs som skyddas från syre för att hålla länge). Oftast är det traktorn som drar slåtterkrossen och bakom den läggs gräset i strängar för att sedan packas i runda eller fyrkantiga balar. Ensilage förpackas i plast för att hindra syret från att förkorta hållbarheten. Det är de vita ”äggen” du kan se på åkrarna. 

Bonden använder ibland växtskyddsmedel som sprids med växtskyddsspruta för att hålla borta skadeinsekter och skadeangrepp av till exempel mögel och svamp.

Sprutans armar har slangar och små sprutmunstycken och med hjälp av traktorn skapas ett tryck i sprutsystemet som hjälper till att fördela sprutmedlet (som är blandat med vatten) jämnt över grödan.

För att få använda växtskyddsspruta måste bönder genomgå en utbildning och få ett så kallat sprutcertifikat. 

Med hjälp av GPS-koordinater kan bonden styra sin traktor och tröska så resurseffektivt som möjligt. GPS:en håller traktorn på rätt och rakt spår. På så sätt behöver bonden inte ”dubbelköra” till exempel vid stubbearbetning eller harvning för att vara säker på att hela åkern blir harvad. Tack vare GPS:en blir också såraderna raka vilket underlättar bondens fortsatta växtodlingsarbete under säsongen. 

Drönare är ett annat fiffigt hjälpmedel för många bönder. Med den kan de till exempel flyga över åkrarna och filma dem för att se hur bra det växer, om det finns mycket ogräs eller om djur varit där och ätit och förstört växterna. På så sätt slipper bönderna gå ut långt på åkrarna för att titta hur det ser ut, det sparar mycket tid för åkrarna kan vara väldigt stora.

Med hjälp av drönare kan bönderna också flyga över djurens hagar för att snabbare se var djuren befinner sig och hur de har det.

Med en mjölkningsrobot kan kor som går i lösdrift själva välja när de vill bli mjölkade. Varje ko har ett halsband med ett datachip, en transponder. Där finns all information om kon – till exempel när hon har kalvat, hur mycket mjölk hon producerar och hur mycket mat hon ska ha. När kon vill bli mjölkad går hon in i ett särskilt bås. Roboten kollar först vilken ko det är som kommit in och om hon har tillstånd att bli mjölkad (det måste gå en viss tid mellan mjölkningarna). Mjölkningen går till på samma sätt som när en människa mjölkar. Först görs juvret och spenarna rena och masseras lite.