Vete, råg, havre, och korn

Innan bonden sår brukar marken plöjas och harvas. Det gör bonden med traktor, plog och harv. Genom att vända jorden med en plog och därefter harva så dör ogräset och jorden blir jämn och passar bra för sådd. Sådd är när utsäde, eller fröna, placeras i jorden med en såmaskin. När fröna är i jorden väntar de på det perfekta tillfället att gro. Det händer när temperaturen och fuktigheten är precis rätt. Fröet tar upp vatten och sväller till dess att fröskalet spricker. När skalet har spruckit söker sig roten ner i jorden efter vatten och grodden uppåt mot solens ljus. När grodden når ytan sticker de första små bladen upp och fältet grönskar.

Grödan fortsätter sedan att växa tills dess att den blommar. Samtidigt börjar kärnan i växten att mogna och gror till att säden är färdig att skördas. När grödan är mogen är det dags att skörda. Det gäller att säden är torr när bonden ska skörda, annars kan den blir förstörd. Därför vill bonden inte ha regn i skördetider. Säden skördas med hjälp av en skördetröska. Tröskan mejar ner växterna och samlar upp sädeskornen i en behållare. 

Höstbruk

Bonden sår ofta på hösten för att grödan ska börja växa före vintern. Höstens regn gör att det finns mycket fukt till fröna. Under vintern ligger grödorna i vila, snön hjälper till att skydda dem från kyla. När våren kommer och jorden blir varm igen börjar plantorna att växa. Bonden behöver då se till att de får växtnäring i form av gödsel, och att växterna skyddas från kryp och sjukdomar. Det som har såtts under hösten skördas under sommaren och hösten.

Vårbruk
Vårbruket sätter igång efter vintern när marken har tinat och jorden är torr. Bonden börjar med att harva jorden för den ska bli jämn och fin att placera sådden i. Efter att jorden har harvats måste bonden gödsla för att växterna ska få den näring de behöver för att växa. Fröna kan sedan sås i jorden för att gro. Under sensommaren brukar vårens odlingar skördas. 

Vete är vårt vanligaste och mest allsidiga sädesslag. I kärnan finns proteinet gluten. Gluten är elastiskt och viktigt för mjölets bakningsförmåga eftersom det gör att brödet kan jäsa och bli luftigt och mjukt inuti. Pasta och mannagryn tillverkas av en särskild sorts vete som heter durumvete.

Vete kan även användas till att göra etanol som kan användas för att blanda ut bensin och göra den mer miljövänlig

Råg började odlas i Sverige redan under järnåldern. Rågen klarar att anpassa sig till mark som annars är svårodlad. Ända fram till 1930-talet var råg vårt viktigaste brödsädesslag. Av rågmjölet bakar man knäckebröd och mörkt bröd. Rågkärnan innehåller mindre protein (gluten) än vetekärnan så rågbrödet blir inte lika poröst som vetebrödet.

Det finns också något som heter rågvete. Rågvete är, precis som det låter, en korsning mellan råg och vete. Rågvetet passar på nästan alla slags jordar och används främst till djurfoder.

Havre innehåller inget gluten. Däremot finns det mera skal utanpå havrekärnan och mera fett inuti jämfört medde andra sädesslagens kärnor. Havre odlas främst till foder för nötkreatur och hästar och en mindre men ökande del går till havrekli, havregryn, havredryck och hälsoprodukter. Tidigare har odlingen av havre minskat på grund av att många bönder har haft svårare att tjäna pengar på havre jämfört med andra grödor. Men de senaste åren har odlingen börjat öka igen eftersom det är fler som vill ha produkter som är gjorda på havre.

Innan det fanns bilar så gick mycket svensk havre till hästarna i London som då drog hästdroskorna. Så det var dåtidens "bränsle".

Korn är antagligen vår allra äldsta kulturväxt, det finns till och med kornfynd från stenåldern. Numera odlas korn framför allt till djurfoder, men det gerockså malt för öl- eller whiskytillverkning samt korngryn. Korngryn är hela korn som klipps i mindre bitar. De kan kokas som ris eller användas till gröt och i brödbak.