Dikor

Nötköttsbondens mest intensiva period är under kalvningen. Kalvningen sker i början av året eftersom bonden vill hålla koll på att kalvningen går bra innan korna går ut på bete runt maj. Oftast löser kossan kalvningen alldeles utmärkt själv, men det är viktigt att bonden håller ett vakande öga och därför är det idag allt vanligare med kameraövervakning.
Det är inte ovanligt att djuren går ute året runt men alltid med möjlighet att gå inomhus är de kan ligga i halmen. I maj när gräset är ungefär tio centimeter högt släpper bonden ut korna på det härliga grönbetet. När korna inte längre är i stallarna ser man till att tvätta ur det ordentligt. Man passar också på att reparera och bygga om.

Bonden behöver såklart se till att korna har det bra ute på betet. De ska vara friska och ha tillräckligt med mat och vatten. För att det alltid ska finnas lagom mycket gräs, flyttar man korna mellan olika hagar så att gräset hinner växa upp mellan tuggandet. En annan mycket viktig uppgift för köttbonden är att se till att skörda så mycket mat som möjligt inför vintern. Smaskigt gräs konserveras i ensilagebalar, spannmål odlas och blir till foder med mera.

När hösten kommer och korna tas in i stallet igen ändrar sig arbetssysslorna. Nu är det viktigt att se till att korna har det rent och snyggt och att de alltid har lite halm att ligga och slappa i. I dagens stallar är det vanligt att man antingen tar bort gödsel med traktorn eller med ett automatiskt utgödslingssystem som på egen hand skapar rent regelbundet under dygnet. I ladugården kan det vara så kallad lösdrift, vilket innebär att korna går runt som de vill, ofta har de också en liten rastgård så de kan vara ut även på vintern. Men djuren kan också stå uppbunda.

Att vara nötköttsbonde är ett jobb som man lätt kan kombinera med andra jobb. Har man inte så många djur är det vanligt att man sköter gården på morgnar, kvällar och helger och har ett annat jobb på dagarna.

På våren (eller tidigare på året) får dikorna sina kalvar. Kalven har legat i magen i nio månader och tio dagar ungefär, och när den kommer ut väger den omkring 45 kilo. Kossan slickar kalven ren och efter ungefär 20 minuter reser sig kalven och börjar dia sin mamma.

Även om en del dikor har möjlighet att gå ute året om är det något alldeles speciellt när de får komma ut på sitt sommarbete. Ystra av lycka utforskar de den nya miljön och njuter av frodigt grönt gräs. Kor är flockdjur och går i hagen tillsammans med sina kalvar och en tjur. Tjurens jobb är att se till att göra korna dräktiga igen. Ju äldre tjuren blir, desto bättre blir han på att känna om kon eller kvigan är brunstig.

En ung tjur hinner därför bara betäcka 15 kor på en sommar, medan en gammal hinner med upp till 40 stycken. Korna brunstar med 21 dagars mellanrum, så missar tjuren att göra henne dräktig under de få timmarna som det gäller, får han vänta ungefär tre veckor till nästa gång.

När kalven är sju-åtta månader, alltså på hösten, behöver den inte sin mamma längre. Den behöver istället näringsrik mat som ensilage och spannmål för att växa på egen hand och därför får den då gå in i stallet och till sin egna hage. Korna fortsätter att gå ute på bete och chilla utan att ha några barn att ta hand om, tills vintern kommer och gräset slutar växa. Då spenderar de mer tid inomhus och vilar upp sig tills dess att nästa kalv kommer i mars.

Hälften av alla kalvar är tjurkalvar, men alla de behövs inte för avel. Därför föds de flesta kalvar både av mjölk- och köttras upp till slakt och blir kött. Även kor och kvigor som inte blir dräktiga eller ger mjölk slaktas.

Djur som ska slaktas hämtas på gården med lastbil. På slakteriet tar man emot djuren och avlivar dem på ett sätt så att de inte plågas eller stressas. Slaktkropparna vägs och delas in i olika klasser efter vikt, ålder, kön och hur mycket fett de innehåller. Av ett 600 kilo tungt nötkreatur blir det cirka 200 kilo rent kött som kan ätas.

I Sverige har dikorna ett bra liv. De får vara mycket ute och håller sig friska.
Detta gäller bland annat för våra svenska köttdjur (och alla andra nötkreatur):

• Alla djur utom tjurar (som är farliga) går ute under hela den varma årstiden. Många går ute hela året men har möjlighet att gå in när de vill.
• Kalvar har fri tillgång på grovfoder, hö och ensilage från två veckors ålder.
• Krav på ligghall under vintern.
• De är väldigt friska och behöver sällan antibiotika.

• En ko bajsar cirka 30 kilo på en dag.
• 450 olika sorters insekter lever av en komocka!
• En stor avelstjur kan väga 1 600 kilo.
• Kossan är väldigt mammig och tar bra hand om sin egen kalv. Hon visar vad som är gott att äta och hur den ska uppföra sig. Man kan också se att de som är släkt håller ihop lite extra i hagen.