Gris

Grisbondens viktigaste jobb, förutom att se till att grisarna får mat och vatten, är att se till att de har det rent och torrt. Grisen är väldigt renlig och vill dessutom ha strö och halm att böka med så att det känns hemtrevligt i boxen. Många grisbönder jobbar i olika veckocykler där man betäcker eller seminerar, hjälper till med grisning och avvänjer grisarna med ett visst intervall. En annan fördel med att hålla arbetet åtskilt på detta vis är att det hindrar sjukdomar att sprida sig, och att vi då inte behöver använda lika mycket antibiotika.

Sommaren är den mest hektiska tiden, för då ska man skörda för att fylla på matförrådet och tillgången till halm för hela året. Grisarna äter mycket spannmål, så om du ser vackra fält med vajande sädesstrån är det troligtvis grisen som kommer att äta kornen och buffa på stråna som blir halm.

Från det att suggan blir dräktig (gravid) går det 114 dagar tills hon föder fram grisarna. Detta kallas att hon grisar. Vanligtvis föds i genomsnitt ungefär 14-15 kultingar (ungar) per kull. Men det kan också vara färre eller fler, upp till närmare 25 kultingar kan det bli. Då är det viktigt att bonden ser till att alla suggor får rätt antal kultingar i förhållande till antal spenar. Varje unge måste ha en egen spene att dia från, och suggan kan ha upp till 16 spenar.

När kultingarna fötts är det också viktigt att tillföra järn eftersom de annars kan få järnbrist. De små han-kultingarna blir även kastrerade när de är två till tre dagar gamla.

Maten för kultingarna är suggans mjölk och ett speciellt smågrisfoder. Griskultingar växer väldigt fort, när de föds väger de mellan ett och två kilo, och när de efter cirka 35 dagar skiljs från suggan väger de ungefär tio kilo. Då är de riktigt busiga och suggan tycker det är skönt att få ta hand om bara sig själv igen. Kultingarna fortsätter i en egen box där det är varmt och skönt. Grisar är väldigt familjekära och oftast håller syskonen ihop hela livet. Ett slaktsvin går till slakt när de är ungefär 165 dagar och då väger det cirka 125 kilo.

Alla grisar har något som kallas bökbeteende. Det betyder att de vill böka med sitt tryne. Särskilt tydligt ser vi det när en sugga ska grisa. Då bökar hon alltid runt i ströet eller halmen, vilket kallas bobyggnadsbeteende. Det är också viktigt att smågrisarna har strö och halm att böka i när de växer upp, eftersom det är ett starkt och naturligt beteende hos dem. Annars blir de rastlösa och kan till exempel börja bita på varandras knorrar.

I många andra länder låter man grisarna gå utan något att böka i och då måste man ta bort kultingarnas knorrar så att de inte ska kunna bita av den på varandra.

I Sverige har alla grisar knorren kvar. Det kräver att grisen har en bra miljö, att det är lugnt och tillräckligt med yta och att grisarna har något att sysselsätta sig med. I de flesta andra länder så kuperas svansen på grisarna för annars biter de på varandras svansar på grund av stress, för trånga utrymmen och för karg miljö där de inte har något att göra. Genom att kupera svansen kan dålig miljö kamoufleras. I Sverige är vi måna om att djuren ska ha det så bra som möjligt. Förutom att använda sitt bondförnuft har bonden en rad olika lagar och regler att följa. 

• På de flesta gårdar hålls syskonen i kullen samman hela livet.
• Grisarna har större utrymme att röra sig på än i andra länder.
• Det finns strömedel i boxarna som grisarna kan böka i (sysselsättning).
• Svenska grisar är väldigt friska och behöver sällan medicin (antibiotika). Svenska grisar får minst antibiotika i hela EU vilket är ett tecken på att de är väldigt friska!

Bacon, stekt fläsk, revbenspjäll, julskinka, grillad fläskkarré, pulled pork – allt det goda kommer från grisen. Faktum är att fläskkött är det kött som flest svenskar äter.

Förutom att grisen blir till mat så ser de också till att vi håller vårt vackra landskap öppet. Grisen äter mycket spannmål och bonden odlar därför stora fina fält med till exempel korn och vete. Främst äter de sånt spannmål som inte är tillräckligt bra kvalitet för att göra människomat av. Grisen är också expert på att äta rester som blir över när man tillverkar annan mat, som till exempel vassle som blir över från osttillverkning. Gammalt bröd och chipsrester som vi människor inte vill ha är annat som grisar i Sverige gladeligen mumsar i sig. Med andra ord så är grisarna riktiga matsvinnshjältar!

• En gris i kullen som växer sämre än de andra kallas för pelle.
• Grisar svalkar sig genom att bada i vatten eller dy, eftersom de inte kan svettas.
• Grisars främsta sinne är luktsinnet.
• Grisar är mycket renliga och de gör minsann inte sina behov var som helst. I Sverige har vi en del spaltgolv i boxen där de gör sina behov, och en del med plant golv där de äter och ligger.

Här hittar du en kort liten film om grisar.