Julgran

Julgransodling hör inte som man kan tro till skogsbruket, utan till jordbruket. Julgranar odlas nämligen oftast på föredetta åkermark och sköts som en jordbruksgröda. Granarna planteras som små plantor i rader. Sedan gäller det att hålla undan andra växter och ogräs så att granen får kraft att växa fritt. Granarna behöver också gödning och klippning då och då för att de ska få fin form. En ”vanlig” julgran brukar bli färdig på 4-6 år, medan en kungsgran tar ca 8-12 på sig innan den är lagom stor. 

I Sverige produceras mest vanlig gran, ”rödgran” (Picea abies) som julgran. Andra granar som odlas är blågran (Picea pungens var. glauca) och serbisk gran (Picea omorika). I sydligaste Sverige kan man också odla nordmannsgran (Abies nordmanniana) som också kallas kungsgran. Det som skiljer vanlig gran från ädelgranen (Kungsgran tex) är att de sistnämnda mjukare och plattare barr som inte trillar av lika lätt.

I Europa säljs varje år ungefär cirka 75 miljoner granar.  Tyskland tätt följt av Danmark är de länder där det odlas mest julgranar.

Vi har inte särskilt många stora julgransodlare i Sverige. En av de största är Gunnars Granar i Degeberga som varje år planterar 60-90.000 julgransplantor på ca 150 ha i Skåne.

Utöver regelrätt odling av julgran det finns också många bönder som tar granar i lagom storlek från sin egen skog och säljer, och på vissa ställen finns tom ”självplock” där du själv får gå ut och hugga dig en egen gran.

Totalt så får vi varje år fram ungefär 2,8 miljoner svenska julgranar.

Trots att vi anser julgranen vara bland det mest svenska som finns i våra hem, är den som tradition ganska ny. Den första svenska julgranen vi känner till, ska ha funnits på Stora Sundby i Södermanland, hos familjen Wrede-Sparre år 1741. Julgranen kom ursprungligen från Tyskland, där julgranar funnits sedan slutet av 1600-talet. Julgranen blev vanlig i svenska hem under senare delen av 1800-talet. De tidigaste julgranarna var ofta små och ställdes på bord eller hängdes i taket. När man började pynta granen var det ofta med ljus och ätliga saker som äpplen, nötter och kakor.

Traditionen med julgranskulor från den lilla tyska staden Lauscha i Thüringen, där de tillverkade dekorationer i form av tennfigurer, glaspärlor mm som komplement till de ätbara dekorationerna. Dessa blev så populära att tyskarna började producera julgranskulor av glas och sen spreds den traditionen över hela världen.

Julgranen är ett härligt ställe att bo i tycker många småkryp. De flesta av dem är så små att du inte kan se dem, men faktum är att det finns ungefär 50 olika arter som gärna liftar med granen hem till dig. I en nyhuggen julgran kan det bo upp till 10 000 olika småkryp. Insekter i granen kan vara av en sort som livnär sig av granens barr, knoppar, skott eller bark. Det kan också vara småkryp som lever på andra småkryp, tex parasiter som letar efter värddjur eller spindlar som lämpligt byte. Sen finns det så klart små djur som bara råkade vara i granen när den höggs ned. Men var inte orolig- småkrypen stannar i granen där de trivs bäst!

Visst vill alla att julgranen ska stå grön och ståtlig ändå tills julen och slut. Och för att det ska bli så finns lite olika knep:

• Välj en färsk gran. Fråga gärna när den är fälld och om den kommer från närområdet.
• Ge inte granen en temperaturchock genom att ta in den direkt i husvärmen. Ställ den svalt och låt den tina över natt.
• Snitta granen, precis som du gör med snittblommor, så suger den upp vattnet lättare.
• Första dygnet suger den mycket vatten. Fyll på i julgransfoten regelbundet.
• Lite växtnäring kan göra susen för en grön, men socker eller magnecyl hjälper inte.
• Granen gillar hög luftfuktighet, spreja grenarna med vatten och ställ den inte för nära ett element.
• Krukväxter och gran är inte en bra kombination. Granen utsöndrar sura ämnen och suger upp luftfuktigheten i rummet, så ställ krukväxterna i ett annat rum över julen.

När julen är slut är det dags att kasta ut julgranen. Följer man traditionen görs detta på Tjugondag Knut, alltså 20 dagar efter julafton. Då brukar vi också ha julgransplundring med dans runt granen och godisätande.

När dansen är slut, godiset uppätet och allt i granen är väl förpackat till nästa år är det viktigt att komma ihåg att återvinna granen. Därför ska man lämna granen på en återvinningsstation där den flisas upp till sk grönflis.

Många kommuner hämtar också granar vid särskilda insamlingsplatser för att de ska gå till energiåtervinning. Sök på din kommuns webbplats eller på återvinningscentraler i din kommun.

Det är inte tillåtet att hugga en gran i skogen utan lov från markägaren. Gör man det kan man dömas för stöld eller snatteri. Man får inte heller lov att bryta kvistar från levande buskar och träd. När det gäller mossor och lavar är reglerna inte lika tydliga. Enligt allemansrätten är det tillåtet att göra det under försiktiga former. För en lav eller mossa kan det ta 50 år att växa tillbaka igen. Om många personer plockar från ett och samma berg har man både "stört och förstört", vilket inte är tillåtet enligt allemansrätten. Det har hänt att den som skövlat skogar på fönsterlav dömts för stöld.