Sockerbeta

Betodlingen startar långt innan betorna sås! Jordens kvalitet har avgörande betydelse för odlingsresultatet. Jorden förbereds genom bland annat dränering och kalkning eftersom det krävs välkalkade jordar för att odla sockerbetor. Frön sås i mars och betorna är färdiga att skördas från september månad.

När man odlar sockerbetor är det viktigt att skapa en såbädd som gör det möjligt för alla frön att hamna i fuktig jord på rätt djup på två till tre centimeter, där de inte riskerar uttorkning. Betodlarna vill att varje sått frö skall resultera i en betplanta vilket innebär att varje enskilt frö måste placeras och täckas med jord anpassat till rådande markfukt och markförhållanden. 

Skördeperioden startar i mitten av september och pågår till mitten av januari. Ju längre betorna får växa, desto mer socker hinner de producera. Man använder en speciell maskin för att ta upp betorna ur jorden. Förr hackades betfälten för hand och det kunde bli långa dagar på fälten. Idag klarar maskinerna av jobbet på mycket kortare tid.

Den tid på året då sockerodlarna lämnar sin skörd till sockerbruket och sockerbetorna processas till färdigt socker kallas för betkampanjen. Betkampanjen pågår under en hektisk period i september och oktober och då ser man många tunga, långsamma fordon ute på landsvägarna när odlarna ska leverera betor till sockerbruket.

Under september skördas betorna och längs fälten kan man se betor staplade i så kallade stukor som täcks med halm för att skydda mot frost. Sockerhalten sjunker i betorna ju längre de lagras. Därför gäller det att förädla dem relativt fort till antingen socker eller bioenergi. Betorna levereras till sockerbruk där mängden rena betor och sockerhalten i betorna avgör hur mycket odlaren får betalt. Betorna vägs in och tippas på ett lager. Därifrån transporteras betorna in i bettvätten där sten och grus rensas bort. För att sockret ska kunna utvinnas strimlas betorna till pommes frites-liknande snitslar som silas genom 70-gradigt varmt vatten.

• Den varma sockersaften, råsaften, innehåller cirka 15 procent socker, men också 1-2 procent orenheter (ickesocker) som måste tas bort. Detta görs med hjälp av kalk.
• Sockersaften, som nu är en tunn ljusgul vätska, kallas tunnsaft. I en indunstningsapparat kokas vattnet bort så att saften blir tjockare. Nu kallas saften för tjocksaft och innehåller cirka 70 procent socker.
• Tjocksaften pumpas vidare till stora kokstationer. Under kristalliseringen bildas små sockerkristaller i saften.
• Den tjocka bruna saften, som nu kallas fyllmassa, centrifugeras. I centrifugen skiljs det vita sockret och den bruna sirapen åt. Sirapen går tillbaka till kokstationen och kokas igen tills dess att det inte finns mer socker att utvinna.
• Den produkt som till slut finns kvar och vars sockerinnehåll är för lågt att utvinna kallas melass. Melassen används för tillverkning av djurfoder, jäst och sprit.
• Till sist torkas sockret och lagras i silo. När betkampanjen är slut, är silorna helt fyllda men kommer att tömmas under året allt eftersom sockret säljs till butiker, industri och på export. Nu är sockret klart för användning!

• En sockerbeta innehåller cirka 20 procent socker. 
• Det blir cirka 30 sockerbitar av en sockerbeta.
• Resterna som blir över av betorna (betmassan) blir bland annat foder till djuren.
• Man kan göra både biogas och etanol från sockerbetor.