Odling

Innan bonden sår brukar marken plöjas och harvas. Det gör bonden genom att vända jorden med en plog och jämna till den med en harv. Vid sådden sätts fröna i marken med en såmaskin och därefter väntar vältning för att trycka till jorden runt fröet.

Fröet som såtts i jorden väntar på det perfekta tillfället att gro. Det händer när temperaturen och fuktigheten är precis rätt. Fröet tar upp vatten och sväller till dess att fröskalet spricker. När skalet har spruckit söker sig roten ner i jorden efter vatten och grodden upp mot solen för ljus. När grodden når ytan sticker de första små bladen upp och fältet grönskar. Grödan fortsätter sedan att växa och blomma och fröna mognar så småningom och blir klara för att skördas.

Vid odling av spannmål och vall följer bonden årstiderna:

Vår: Då våren kommer är det dags för vårbruk. När jorden är lagom torr börjar man med att plöja, harva och gödsla. Därefter är det dags att så frön till vårgrödor som havre, korn, vete, raps, sockerbetor, ärtor och bönor.

Sommar: När de flesta är lediga på sommaren jobbar bonden hårt. Bonden följer noga grödornas utveckling och sätter in åtgärder vid behov. Och under sommaren börjar man att skörda. 

Slåttermaskinen slår vallväxterna som ska torkas eller konserveras för att bli foder. Spannmålet skördas med skördetröskan. En del av skörden sparas till nästa års sådd, en del skickas till kvarnen för rensning och malning till mjöl som sedan blir bröd. Den största mängden av skörden används som foder till djuren. Djuren äter också rester från malning och brödtillverkning.

Höst: När skörden är bärgad vilar jorden och väntar på sådd av nästa gröda. Ska bonden så höstsäd måste jorden harvas så den blir lös och fin igen innan man kan så. Ungefär som vid vårbruket.

I växthus odlas bland annat grönsaker och bär, som tomater, kruksallat, gurka och jordgubbar. Även många blommor odlas i växthus.

Växthus gör att växter som inte trivs när det är kallt kan odlas ändå. Växthusets genomskinliga glas släpper in solljus och värme, och hindrar värmen från att strömma ut igen. Det gör att klimatet i växthuset blir varmt och fuktigt. 

Säsongen då vi kan äta svenska grönsaker förlängs med hjälp av växthus, och vi kan därför äta tex svenska tomater från mitten av april till mitten av november.

I trädgårdsodlingar på friland odlar man grönsaker på åkermark. De vanligaste grönsakerna att odla är morot, lök, rödbetor och isbergssallad. Det är också vanligt att grönsaker odlas upp från frö till planta i växthus för att sedan planteras ut på friland. Bonden odlar också bär och frukt på friland.

Den mesta av vår mat odlas på vanliga konventionella gårdar. Det handlar om alla grödor som vi äter – från vete till jordgubbar och potatis. I den konventionella odlingen kan bonden använda andra verktyg och metoder för att odla än vad man får i den ekologiska odlingen. 

I den konventionella odlingen kan bonden till exempel använda både biologiska, mekaniska och kemiska växtskyddsmedel. Bonden kan också välja mellan att använda stallgödsel från djuren eller mineralgödsel. Mineralgödsel bryts från gruvor och tillverkas ofta med fossil energi i fabrik.

Den konventionella odlingen ger ofta större skördar och mer mat, än den ekologiska.

Om bonden ska få så stor skörd som möjligt måste grödorna skyddas mot inkräktare. Inkräktare i odlingarna är svampsjukdomar, ogräs, insekter och andra kryp. För att skydda växterna använder bonden olika typer av växtskydd. Genom att variera grödorna som växer på åkern kan jorden hållas rik på sina egna försvarare, det kallas för biologiskt växtskydd. Om den konventionella odlingen är hotad, kan bonden också använda olika kemiska växtskyddsmedel. 

I Sverige och EU finns olika regler och lagar för konventionell odling. Sverige har bland de strängaste reglerna i världen när det gäller användning av kemiska växtskyddsmedel. 

På den ekologiska gården är bonden mer beroende av naturens egna resurser för att odla sina grödor. Det betyder att ekobonden försöker vara självförsörjande med mat till djuren och näring till växterna. Djuren är en viktig del av den ekologiska gården, eftersom deras gödsel blir näring till växterna. Mineralgödsel som används i konventionella odlingar får inte användas i de ekologiska.

I de ekologiska odlingarna är de flesta kemiska växtskyddsmedel förbjudna. För att skydda sina grödor mot ogräs måste ekobonden harva mer. Svampsjukdomar och skadeinsekter bromsas om jorden och fältet är rikt på sina egna försvarare.

För den ekologiska gården är det ännu viktigare att variera grödorna som odlas på fälten genom växelbruk. Variationen bidrar till att jorden hålls bördig, eftersom olika växter behöver olika ämnen från jorden. Ärtor som blir till mat för oss växlas med vall och korn som blir till mat för djuren.

Vall och växelbruk ger liv till många olika kryp i marken. Det ökar den biologiska mångfalden.

I Sverige odlas det ekologiskt på ungefär 20 procent av all jordbruksmark. Den ekologiska odlingen ger ofta mindre skörd än den konventionella. Det beror på att många grödor växer bättre med hjälp av mer näring från mineralgödsel och skyddet från växtskyddsmedel. Mindre skörd är en anledning till varför ekologisk mat ofta kostar mer.

Ekologisk mat måste inte bara odlas på ett visst sätt, det finns också regler för tillsatser i den färdiga maten som vi äter. EU-ekologiska och KRAV-märkta matvaror innehåller färre tillsatsämnen än vad den konventionella maten gör.

I Sverige och andra EU-länder måste bonden följa EU:s lagar och regler om ekologisk odling.